Det är naturen, med sina ändlösa förvandlingar och ständigt skiftande ljus, som jag omformar, fryser och fixerar i min fraktalkonst. Liksom mandalas, uppträder fraktaler som en del av naturens egna strukturer, och självliknande, upprepade fraktalmönster kan till exempel ses i kanterna och ådringenpå löv, i trädgrenar, moln och vågor.

Min konst baseras på obeständigheten hos allting levande; som den återspeglas i naturen, genom dess livscykler och ständiga transformationer. Genom att arbeta med naturens innersta, geometriska strukturer; bryta upp dem och omvandla dem i nya former, vill jag visa på den lika oöverskådliga som obeständiga komplexiteten, skönheten och skörheten i allting levande. I den rumsliga dimensionen fångar, manifesterar och omformar jag utsnitt av det oändligt mångdimensionella och ständigt föränderliga.

Att hitta den fysiska formen för det som i grunden inte är fysiskt är emellertid ett tämligen hopplöst projekt. Det jag har sett kommer ändå alltid att vara mer än det jag kan visualisera. Materian som sätter de fysiska ramarna är bara så tung och trög och hopplös att hantera. Det som är så oändligt stort, omslutande och uppslukande i medvetandet, blir bara små amatörmässiga fragment när jag skall ha ut det i fysisk form. Mina visualiseringar bygger på fragmentering; på fraktalernas upprepade och överlagrade kurvor, på den strikt geometriska kompositionen hos mandalas. Men det är en annan fragmentering än språkets deskriptiva rigiditet. Jag arbetar med bilden, men kan inte fullt ut fånga djupet, utsträckningen och rörelsen. Mina fraktaler och mandalas blir bara frusna utsnitt av en gränslös helhet.

Frågan är oundviklig; den om när och hur och varför jag började arbeta konstnärligt med fraktaler och mandalas. Svaret blir av nödvändighet undvikande. Det är inte ens
meningsfullt att tala om ett före och ett efter i ett tidlöst flöde. Jag har varken någon konstutbildning eller några betydelsefulla utställningar bakom mig. Det började däruppe, därhemma, där det antingen är ljust eller mörkt dygnet runt. Jag har lärt mig själv, hemma framför datorn och ute i naturen med kameran. Mitt i den tomma, tysta, nedslitna och sönderfallande yttre miljö som för det mesta är min vardag, exploderar form och färg på datorskärmen. Min konst är en visualisering av min förundran inför naturens ständigt skiftande uttryck. Jag har aldrig släppt barndomens överväldigande förundran över grodrom och blåvingefjärilar; över larver och vivlar och ormbunkarnas knoppar, över skräddarnas hastiga färd över ytspänningen på dikenas brunglittrande vatten och mygglarvernas draklika kroppar. Äventyrsvatten, där bäcken blir till Amazonfloden mitt i ormbunkarnas karbontida djungel. Där det solheta sandtaget är Gobiöknen, och det finns oändligt många berg bortom de sista synliga bergen i blådiset vid horisonten. Mitt i, och själv som en del av det obeständigas omslutande flöden, formar jag av tiden och ljuset tvådimensionella avtryck av det ordlösa och oöverskådliga. Varför, och för vem? Jag vet inte. Men jag vill bara säga att kabbelekorna blommar nu, och att skönheten i det obeständigas flyktiga ljusspel uppfyller världen.

Alla mina fraktaler finns till salu som konsttryck, från 30×40 cm och upp till tapeter, på både papper och canvas. Frågor och beställning: viktor.lindback@hotmail.com Jag spanar på kyrkor också: https://kyrkspaning.nu/ Och här är min huvudhemsida: https://ormstunga.com/